sakna
gravitation
Efter ett sportlov hemma i Helsingborg sitter jag här med blandade känslor. Det är en sån dag jag bara vill le och gråta på samma gång. Om jag hade fått frågan; hur mår du? så vet jag faktiskt inte vad jag hade svarat. Antagligen att det är bra, men det är bara för att man nästan alltid säger det. Man orkar inte svara ärligt på en fråga som bara är kallprat. Men jag vet faktiskt inte själv. Jag mår bra för vissa saker som hänt, och dåligt på grund av något annat. Jag kanske mår noll, lite plus och lite minus.. hur mår du? jodå, jag mår noll! själv då?
Resan hem blev ju riktigt bra, Joanna hade intagit baksätet i bussen i Linköping och i Jönköping intog jag platsen bredvid och vi roade oss med Sportify och vår dåliga humor. Vad hände med fruktsalladen? Den glömde vi, men vi gjorde en riktigt bra utgång på lördagen iallafall. Varandras närvaro låg i luften den natten, men glädjen fanns där. Veckan fortsatte i glädjens tecken, när jag ledde en hel bowlingmatch fram till att en viss person fick in tre fina klot i sista sekunden ..tur, bara tur. Men mer glädje har funnit när jag fått se Stellas charmiga leende och fått höra Tessies spinnande vid min kudde. Det är skönt att vissa saker är på sin plats..
I lördags var det alla hjärtans dag, vilket jag egentligen inte alls tänkte på. Men det blev så ändå, för dagen blev inte alls som jag hade tänkt mig, den blev betydligt bättre. Det blev verkligen en heldag med M. Solens strålar och mycket mer värmde mig, och jag befann mig på Helsingborgs bästa platser hela dagen. Vilket jag förevigade inför ett litet projekt inom kommande tid i skolan. Kvällen blev heller inte som jag tänkt mig. Det blev pärondrinkar, melodian och tivoli med M, och helt plötsligt så älskar jag Gravitation med Kent ännu mer..
Igår körde mamsen och papsen upp mig, för att sova över en natt och åka vidare på släktrunda i småland idag. Det är jättebra med föräldrar som bryr sig men efter mer än en vecka så uppskattar man ensamtid himla mycket! Att mamma har fått min stora golvvas att gå i tusen bitar när man kommer hem från skolan gör inte saken bättre. Jag gillade verkligen den, så just nu är jag bara arg och uppskattar min ensamhet och musiken i lurarna väldigt mycket.
jaja nu är man student i jönköping igen, och mina känslor är blandade.
benen dom bär inte längre min kropp..
Resan hem blev ju riktigt bra, Joanna hade intagit baksätet i bussen i Linköping och i Jönköping intog jag platsen bredvid och vi roade oss med Sportify och vår dåliga humor. Vad hände med fruktsalladen? Den glömde vi, men vi gjorde en riktigt bra utgång på lördagen iallafall. Varandras närvaro låg i luften den natten, men glädjen fanns där. Veckan fortsatte i glädjens tecken, när jag ledde en hel bowlingmatch fram till att en viss person fick in tre fina klot i sista sekunden ..tur, bara tur. Men mer glädje har funnit när jag fått se Stellas charmiga leende och fått höra Tessies spinnande vid min kudde. Det är skönt att vissa saker är på sin plats..
I lördags var det alla hjärtans dag, vilket jag egentligen inte alls tänkte på. Men det blev så ändå, för dagen blev inte alls som jag hade tänkt mig, den blev betydligt bättre. Det blev verkligen en heldag med M. Solens strålar och mycket mer värmde mig, och jag befann mig på Helsingborgs bästa platser hela dagen. Vilket jag förevigade inför ett litet projekt inom kommande tid i skolan. Kvällen blev heller inte som jag tänkt mig. Det blev pärondrinkar, melodian och tivoli med M, och helt plötsligt så älskar jag Gravitation med Kent ännu mer..
Igår körde mamsen och papsen upp mig, för att sova över en natt och åka vidare på släktrunda i småland idag. Det är jättebra med föräldrar som bryr sig men efter mer än en vecka så uppskattar man ensamtid himla mycket! Att mamma har fått min stora golvvas att gå i tusen bitar när man kommer hem från skolan gör inte saken bättre. Jag gillade verkligen den, så just nu är jag bara arg och uppskattar min ensamhet och musiken i lurarna väldigt mycket.
jaja nu är man student i jönköping igen, och mina känslor är blandade.
benen dom bär inte längre min kropp..