tredje gången gillt
Jag är tillbaka, tillbaka i min vita mjuka soffa, tillbaka bland mina doftande vaniljljus (hoppsan vad j-igt ord!), tillbaka i jönköping, men framförallt tillbaka i det fartfyllda studentlivet.
Det har gått en vecka sedan jag och mina söta päron, som skjutsade mig och min enorma packning upp, anlände till min lya i jönköping. Jag möttes av mina döda blommor, som denna gången tydligen hade förvattnats istället för att förtorkas. Okej det är bara att inse, de vill inte vara min vän. Men jag ger inte upp, jag ska fortsätta leta!
Denna veckan känns verkligen inte som en vecka, snarare ett sekel. Den är ganska svår att förklara, jag har liksom gjort tusen saker men ändå absolut ingenting. Okej det är väl bara att inse, större delen av veckan har bestått av fest. Tre dagar på en vecka är nog nästan rekord, för att vara en vanlig vardagsvecka i Sverige. Det är ganska bra jobbat, men kroppen har sagt ifrån. När man anländer första dagen i skolan med tre timmars sömn i bagaget så är man inte pigg. Ett plus var att vi hade föreläsningssalen som man kan sjunka ner i och blunda. Om det var bra eller dåligt är en annan femma. Den eftermiddagen var det skönt att hoppa ner i sin obäddade säng (när jag tänker efter är den alltid obäddad).
Onsdagar är som sagt ingen lugn dag här, så varför göra ett undantag? Mr pear stod på bordet och intill satt min trogne party-partner Rebecca, vad kan gå fel? allt eller inget. Väl inne på kåren såg jag mig själv beställa tequila till hela sköna gänget, vad kan gå fel? allt.
Vafan gjorde jag i torsdags var min första tanke, men jag vaknade såklart på min mjuka, trogna sovkompis.. bexs soffa. Där satt jag och bexs hela eftermiddagen och analyserade precis alla musikvideos och reklamfilmer. Jag fick en ny favoritreklam, en duva som pratar göteborgska och är otroligt glad över att han hittar ett löv och ser en cykel.
I fredags var jag nog inte människa för fem öre. Jag vet inte riktigt vad jag var, men jag antar att det var kroppen sätt att säga ifrån. Sova var det enda att göra, och det var det enda jag gjorde.
Igår var det tredje gången gillt, det var party hos en ljusdesigner. Jag och bexs tog med oss Mr pear så att ingen skulle känna sig nykter. Det blev senare premiär för mig att äntra Centrum. Med en sexa i min hand och musikens dunkade i mina öron så äntrade mina fötter dansgolven för fullt. Till slut dansade jag nog mer än jag drack vilket jag är ganska tacksam över idag. Mitt huvud mår bra och jag har ätit otroligt nyttig idag.
Trots allt festande så har jag faktiskt ställt om mig ganska mycket inom matfronten. Nu när man får kocka själv i köket så kan man ju faktiskt välja precis vad man vill äta. Nu blir det sjukt mycket mer grönsaker istället för pasta, ris och pommes (för potatis gör man ju inte hipp happ). Jag har faktiskt blivit lite förälskad i avokado, det med lite creme fraische och röd rom .. mina sinnen är slukade. Träningen ska absolut vara en del av min vardag och kanske helg. beach 09 here I come.
bexs och jag med mr pear inom räckhåll, en vanlig syn.
Det har gått en vecka sedan jag och mina söta päron, som skjutsade mig och min enorma packning upp, anlände till min lya i jönköping. Jag möttes av mina döda blommor, som denna gången tydligen hade förvattnats istället för att förtorkas. Okej det är bara att inse, de vill inte vara min vän. Men jag ger inte upp, jag ska fortsätta leta!
Denna veckan känns verkligen inte som en vecka, snarare ett sekel. Den är ganska svår att förklara, jag har liksom gjort tusen saker men ändå absolut ingenting. Okej det är väl bara att inse, större delen av veckan har bestått av fest. Tre dagar på en vecka är nog nästan rekord, för att vara en vanlig vardagsvecka i Sverige. Det är ganska bra jobbat, men kroppen har sagt ifrån. När man anländer första dagen i skolan med tre timmars sömn i bagaget så är man inte pigg. Ett plus var att vi hade föreläsningssalen som man kan sjunka ner i och blunda. Om det var bra eller dåligt är en annan femma. Den eftermiddagen var det skönt att hoppa ner i sin obäddade säng (när jag tänker efter är den alltid obäddad).
Onsdagar är som sagt ingen lugn dag här, så varför göra ett undantag? Mr pear stod på bordet och intill satt min trogne party-partner Rebecca, vad kan gå fel? allt eller inget. Väl inne på kåren såg jag mig själv beställa tequila till hela sköna gänget, vad kan gå fel? allt.
Vafan gjorde jag i torsdags var min första tanke, men jag vaknade såklart på min mjuka, trogna sovkompis.. bexs soffa. Där satt jag och bexs hela eftermiddagen och analyserade precis alla musikvideos och reklamfilmer. Jag fick en ny favoritreklam, en duva som pratar göteborgska och är otroligt glad över att han hittar ett löv och ser en cykel.
I fredags var jag nog inte människa för fem öre. Jag vet inte riktigt vad jag var, men jag antar att det var kroppen sätt att säga ifrån. Sova var det enda att göra, och det var det enda jag gjorde.
Igår var det tredje gången gillt, det var party hos en ljusdesigner. Jag och bexs tog med oss Mr pear så att ingen skulle känna sig nykter. Det blev senare premiär för mig att äntra Centrum. Med en sexa i min hand och musikens dunkade i mina öron så äntrade mina fötter dansgolven för fullt. Till slut dansade jag nog mer än jag drack vilket jag är ganska tacksam över idag. Mitt huvud mår bra och jag har ätit otroligt nyttig idag.
Trots allt festande så har jag faktiskt ställt om mig ganska mycket inom matfronten. Nu när man får kocka själv i köket så kan man ju faktiskt välja precis vad man vill äta. Nu blir det sjukt mycket mer grönsaker istället för pasta, ris och pommes (för potatis gör man ju inte hipp happ). Jag har faktiskt blivit lite förälskad i avokado, det med lite creme fraische och röd rom .. mina sinnen är slukade. Träningen ska absolut vara en del av min vardag och kanske helg. beach 09 here I come.
bexs och jag med mr pear inom räckhåll, en vanlig syn.
the year of change
attschoooo! här ligger jag och funderar över året som varit med en ganska så röd näsa, och ikväll är det inte alkoholen som satt färg på den. Jag antar att gårdagens bravader kan ha någonting med det att göra, eller ligger det bara i luften.
tvåtusenåtta, ett ord som jag känner förknippar med detta år är; förändring. Både jag själv, min omgivning, min vardag och min syn på livet har förändrats. Det mesta är faktiskt till det positiva. Saker förändras under en period, under en dag och kanske bara under ett ögonblick. Det är lustigt det där.. att bara genom att knäppa fingrarna så blir vitt till svart eller svart till vitt.
Mina första månader under 2008 vet jag inte riktigt hur jag kände mig. Jag levde lite i en bubbla som låtsades vara bra tror jag. Jag trodde att jag trivdes, men innerst inne kände jag mig totalt tom. Sen kom smällen, nålen kysste bubblan, och på något sätt kunde jag då fatta varför jag hade känt mig så tom. Jag flydde från den bokstavliga kylan och den andra kylan, till det varmaste jag kunde komma just då, Egypten. Det kunde nog inte kommit lägligare, sjukt underbart. När jag kom hem så hade dörren för våren öppnats och det luktade sommarvind. Det är sånna dagar jag älskade att vara brevbärare, både på cykel och i bil. Den våren hade vi riktigt roligt på jobb, och Stockholmsresan var som grädde på moset. Glömmer aldrig 114 - rummet som aldrig sov.
Förändringarnas förändring var nog brevet som dumpade ner i min brevlåda. Jag hade kommit in på Högskolan i Jönköping. Jag blev egentligen bara sjukt chockad och undrade vad jag hade gett mig in på, och det vet jag idag :) Det var bara att ta sitt pick och pack och säga adjöken till den vanliga vardagen som jag egentligen trivdes med, men jag ville våga prova mina vingar. Det är jag sjukt glad för att jag gjorde idag! Jag har träffat så mycket sköna människor, och jag gillar det :)
Jag vet idag att jag kan ta hand om mig själv, i en helt ny stad och i en helt ny miljö med skola och plugg. Fast jag har haft skolböckerna på hyllan i tre år, så tycker jag att jag inte är så pjåkig! Allt går bara man vill. Det går att hoppa utan fallskärm, om vi inte ska vara så bokstavliga.
tvåtusennio, det ordet jag vill sätta på det året är; äkta. Jag vill veta vad som är äkta, jag vill se vad som är äkta, jag vill känna det. Jag har insett att äkthet är det som är viktigast, allt annat är obetydligt. Att från att betyda hundra till att betyda noll är inte äkta för mig. Att ge utan att få är inte acceptabelt. Att alla inklusive mig själv gör fel ibland kan jag acceptera, men att då måla upp en fel bild är bara att förneka vad som är äkta. Varför undvika något som är äkta? Det är oförståeligt enligt mig, och då känns det inte äkta.
Man inser genom förändring vad som stannar kvar, och det som stannar kvar är äkta. Det som känns som vanligt är äkta, det andra förstår inte jag. Jag vill förstå men jag orkar inte ge mer nu utan att veta varför jag inte får tillbaka.
Jag vill tacka för en skojfrisk avslutningsfest på tvåtusenåtta, om jag skulle tacka alla 110 som var där skulle det inte kännas äkta, men jag ger ett tack till dom som vill få ett tack :)
gott nytt äkta år!
..prosit!
tvåtusenåtta, ett ord som jag känner förknippar med detta år är; förändring. Både jag själv, min omgivning, min vardag och min syn på livet har förändrats. Det mesta är faktiskt till det positiva. Saker förändras under en period, under en dag och kanske bara under ett ögonblick. Det är lustigt det där.. att bara genom att knäppa fingrarna så blir vitt till svart eller svart till vitt.
Mina första månader under 2008 vet jag inte riktigt hur jag kände mig. Jag levde lite i en bubbla som låtsades vara bra tror jag. Jag trodde att jag trivdes, men innerst inne kände jag mig totalt tom. Sen kom smällen, nålen kysste bubblan, och på något sätt kunde jag då fatta varför jag hade känt mig så tom. Jag flydde från den bokstavliga kylan och den andra kylan, till det varmaste jag kunde komma just då, Egypten. Det kunde nog inte kommit lägligare, sjukt underbart. När jag kom hem så hade dörren för våren öppnats och det luktade sommarvind. Det är sånna dagar jag älskade att vara brevbärare, både på cykel och i bil. Den våren hade vi riktigt roligt på jobb, och Stockholmsresan var som grädde på moset. Glömmer aldrig 114 - rummet som aldrig sov.
Förändringarnas förändring var nog brevet som dumpade ner i min brevlåda. Jag hade kommit in på Högskolan i Jönköping. Jag blev egentligen bara sjukt chockad och undrade vad jag hade gett mig in på, och det vet jag idag :) Det var bara att ta sitt pick och pack och säga adjöken till den vanliga vardagen som jag egentligen trivdes med, men jag ville våga prova mina vingar. Det är jag sjukt glad för att jag gjorde idag! Jag har träffat så mycket sköna människor, och jag gillar det :)
Jag vet idag att jag kan ta hand om mig själv, i en helt ny stad och i en helt ny miljö med skola och plugg. Fast jag har haft skolböckerna på hyllan i tre år, så tycker jag att jag inte är så pjåkig! Allt går bara man vill. Det går att hoppa utan fallskärm, om vi inte ska vara så bokstavliga.
tvåtusennio, det ordet jag vill sätta på det året är; äkta. Jag vill veta vad som är äkta, jag vill se vad som är äkta, jag vill känna det. Jag har insett att äkthet är det som är viktigast, allt annat är obetydligt. Att från att betyda hundra till att betyda noll är inte äkta för mig. Att ge utan att få är inte acceptabelt. Att alla inklusive mig själv gör fel ibland kan jag acceptera, men att då måla upp en fel bild är bara att förneka vad som är äkta. Varför undvika något som är äkta? Det är oförståeligt enligt mig, och då känns det inte äkta.
Man inser genom förändring vad som stannar kvar, och det som stannar kvar är äkta. Det som känns som vanligt är äkta, det andra förstår inte jag. Jag vill förstå men jag orkar inte ge mer nu utan att veta varför jag inte får tillbaka.
Jag vill tacka för en skojfrisk avslutningsfest på tvåtusenåtta, om jag skulle tacka alla 110 som var där skulle det inte kännas äkta, men jag ger ett tack till dom som vill få ett tack :)
gott nytt äkta år!
..prosit!