ocharmiga jönköping
Jag vill börja med att säga grattis till min älskade katt som blir tonåring idag, och till världens bästa farmor som börjar närma sig 90, tänker på er. Deras hög ålder skrämmer mig, man tänker lite extra då.
Just nu känner jag att Jönköping totalt saknar charm. Staden kanske har sin charm, men folket, har ni någon charm överhuvudtaget? Det är precis som att folk som flyttar in i den här staden kommer in i en stor egocentrisk bubbla. Jag förstår inte, jag blir arg. Jag vet inte riktigt hur jag ska beskriva mitt intryck. Det kanske är en svacka, men jag tvivlar. Det känns som folk är trevliga på ett oäkta sätt, och att folk kan göra och säga vad som helst för folk har totalt stängt av sina känslor. Jag saknar den där goa charmen som gör så att man inte vill sluta le. Den finns inte i Jönköping, jag har inte upplevt den iallafall.
Jag var ute i lördags (uteställena saknar också charm) och en komplimang jag fick var: "du är människa" och jag förstår, för här finns inte många mänskliga varelser i den här staden. Nu tänker du säkert att jag är ett stort jäkla ego själv, men jag vet vad som är charm för att jag kommer från Helsingborg. Jag vet att jag var sjukt trött på den staden när jag flyttade men nu känner jag, Helsingborg ligger i en stor bubbla av charm. Allt har sin charm där, uteställena där folk är personligt trevliga, folk som kan vara spontant trevliga, taxichaufförer som man kan ha alla möjliga samtalsämne med. För övrigt sa en källa till mig att folk och chaufförerna undrar vart jag har tagit vägen. Det tyckte jag var kul och charmigt :)
Jag vet inte riktigt hur folket i Jönköping ska göra för att få mig att ändra mig. Det kanske bara är jag som har haft oturen att träffa på fel folk. Egentligen ska jag inte dra alla över en kam, men det är få som är utanför det kamdraget.
Just nu längtar jag väldigt mycket till sommarlovet, jag vill bara att denna tiden som är innan ska gå över snabbt. Det kan bero på att jag har två tentor som jag inte alls vill göra som måste göras och klaras. Noll inspiration.
På tal om charm så tycker jag Göteborg har sin charm, och där var jag och bexs i fredags för att se Mando Diao. Blev en härlig lunch i solen innan, och där satt ocharmiga schtekare och var allmänt högljuda. Vad hände med den goa göteborgaren? Han fanns nog inte där. För övrigt höll Peter Harrysson på att köra över mig med sin svart Audi TT, men jag tog det med en nypa salt. Annars var konserten väldigt bra, mycket dans och hopp, det gillar vi.
fram med charmen och bjud på ett leende, det är vår för helvete!
Charm hänvisar till en egenskap hos vissa mänskliga personligheter som inkluderar en "magnetisk" kvalitet på personligheten och/eller utseendet ("personlig utstrålning") samt en medfött sofistikerad och ibland smickrande kommunikations- och övertalningsförmåga. En person som är charmig eller karismatisk har lätt att få med sig människor, han/hon får god kontakt med sina åhörare och är övertygande. Figur, hållning, klädstil, etikett, konversationskonst, finess och elegans hör till charmen. Även saker, exempelvis exotiska platser, kan ha charm.
(källa: wikipedia)
Just nu känner jag att Jönköping totalt saknar charm. Staden kanske har sin charm, men folket, har ni någon charm överhuvudtaget? Det är precis som att folk som flyttar in i den här staden kommer in i en stor egocentrisk bubbla. Jag förstår inte, jag blir arg. Jag vet inte riktigt hur jag ska beskriva mitt intryck. Det kanske är en svacka, men jag tvivlar. Det känns som folk är trevliga på ett oäkta sätt, och att folk kan göra och säga vad som helst för folk har totalt stängt av sina känslor. Jag saknar den där goa charmen som gör så att man inte vill sluta le. Den finns inte i Jönköping, jag har inte upplevt den iallafall.
Jag var ute i lördags (uteställena saknar också charm) och en komplimang jag fick var: "du är människa" och jag förstår, för här finns inte många mänskliga varelser i den här staden. Nu tänker du säkert att jag är ett stort jäkla ego själv, men jag vet vad som är charm för att jag kommer från Helsingborg. Jag vet att jag var sjukt trött på den staden när jag flyttade men nu känner jag, Helsingborg ligger i en stor bubbla av charm. Allt har sin charm där, uteställena där folk är personligt trevliga, folk som kan vara spontant trevliga, taxichaufförer som man kan ha alla möjliga samtalsämne med. För övrigt sa en källa till mig att folk och chaufförerna undrar vart jag har tagit vägen. Det tyckte jag var kul och charmigt :)
Jag vet inte riktigt hur folket i Jönköping ska göra för att få mig att ändra mig. Det kanske bara är jag som har haft oturen att träffa på fel folk. Egentligen ska jag inte dra alla över en kam, men det är få som är utanför det kamdraget.
Just nu längtar jag väldigt mycket till sommarlovet, jag vill bara att denna tiden som är innan ska gå över snabbt. Det kan bero på att jag har två tentor som jag inte alls vill göra som måste göras och klaras. Noll inspiration.
På tal om charm så tycker jag Göteborg har sin charm, och där var jag och bexs i fredags för att se Mando Diao. Blev en härlig lunch i solen innan, och där satt ocharmiga schtekare och var allmänt högljuda. Vad hände med den goa göteborgaren? Han fanns nog inte där. För övrigt höll Peter Harrysson på att köra över mig med sin svart Audi TT, men jag tog det med en nypa salt. Annars var konserten väldigt bra, mycket dans och hopp, det gillar vi.
fram med charmen och bjud på ett leende, det är vår för helvete!
Charm hänvisar till en egenskap hos vissa mänskliga personligheter som inkluderar en "magnetisk" kvalitet på personligheten och/eller utseendet ("personlig utstrålning") samt en medfött sofistikerad och ibland smickrande kommunikations- och övertalningsförmåga. En person som är charmig eller karismatisk har lätt att få med sig människor, han/hon får god kontakt med sina åhörare och är övertygande. Figur, hållning, klädstil, etikett, konversationskonst, finess och elegans hör till charmen. Även saker, exempelvis exotiska platser, kan ha charm.
(källa: wikipedia)
Kommentarer
Trackback