ellinore

attschoooo! här ligger jag och funderar över året som varit med en ganska så röd näsa, och ikväll är det inte alkoholen som satt färg på den. Jag antar att gårdagens bravader kan ha någonting med det att göra, eller ligger det bara i luften.

tvåtusenåtta, ett ord som jag känner förknippar med detta år är; förändring. Både jag själv, min omgivning, min vardag och min syn på livet har förändrats. Det mesta är faktiskt till det positiva. Saker förändras under en period, under en dag och kanske bara under ett ögonblick. Det är lustigt det där.. att bara genom att knäppa fingrarna så blir vitt till svart eller svart till vitt.

Mina första månader under 2008 vet jag inte riktigt hur jag kände mig. Jag levde lite i en bubbla som låtsades vara bra tror jag. Jag trodde att jag trivdes, men innerst inne kände jag mig totalt tom. Sen kom smällen, nålen kysste bubblan, och på något sätt kunde jag då fatta varför jag hade känt mig så tom. Jag flydde från den bokstavliga kylan och den andra kylan, till det varmaste jag kunde komma just då, Egypten. Det kunde nog inte kommit lägligare, sjukt underbart. När jag kom hem så hade dörren för våren öppnats och det luktade sommarvind. Det är sånna dagar jag älskade att vara brevbärare, både på cykel och i bil. Den våren hade vi riktigt roligt på jobb, och Stockholmsresan var som grädde på moset. Glömmer aldrig 114 - rummet som aldrig sov.
Förändringarnas förändring var nog brevet som dumpade ner i min brevlåda. Jag hade kommit in på Högskolan i Jönköping. Jag blev egentligen bara sjukt chockad och undrade vad jag hade gett mig in på, och det vet jag idag :) Det var bara att ta sitt pick och pack och säga adjöken till den vanliga vardagen som jag egentligen trivdes med, men jag ville våga prova mina vingar. Det är jag sjukt glad för att jag gjorde idag! Jag har träffat så mycket sköna människor, och jag gillar det :)

Jag vet idag att jag kan ta hand om mig själv, i en helt ny stad och i en helt ny miljö med skola och plugg. Fast jag har haft skolböckerna på hyllan i tre år, så tycker jag att jag inte är så pjåkig! Allt går bara man vill. Det går att hoppa utan fallskärm, om vi inte ska vara så bokstavliga.

tvåtusennio, det ordet jag vill sätta på det året är; äkta. Jag vill veta vad som är äkta, jag vill se vad som är äkta, jag vill känna det. Jag har insett att äkthet är det som är viktigast, allt annat är obetydligt. Att från att betyda hundra till att betyda noll är inte äkta för mig. Att ge utan att få är inte acceptabelt. Att alla inklusive mig själv gör fel ibland kan jag acceptera, men att då måla upp en fel bild är bara att förneka vad som är äkta. Varför undvika något som är äkta? Det är oförståeligt enligt mig, och då känns det inte äkta.

Man inser genom förändring vad som stannar kvar, och det som stannar kvar är äkta. Det som känns som vanligt är äkta, det andra förstår inte jag. Jag vill förstå men jag orkar inte ge mer nu utan att veta varför jag inte får tillbaka.

Jag vill tacka för en skojfrisk avslutningsfest på tvåtusenåtta, om jag skulle tacka alla 110 som var där skulle det inte kännas äkta, men jag ger ett tack till dom som vill få ett tack :)

gott nytt äkta år!

..prosit!